Full koll

Sambon ringde syskonbarnet som fyllde elva år igår (i mitt huvud är hon dock åtta föralltid). 

 

Gustav: grattis! 

 

Gustav: hur känns det att vara..

 

Gustav:  

 

Barnet

 

Gustav

 

Jag: elva

 

Gustav: ELVA år nu då?

 

Hon tyckte att det kändes som vanligt för övrigt. Kan förstå henne. Sjukt standard fråga.

Att råka sätta dit sin partner

Jag rensade ju som tidigare nämnt garderoben för någon dag sedan. Hittade SÅ mycket kläder jag inte använt på evgheter och som inte passat på säkert två år. Berättade för sambon att det tog emot att slänga det.

Jag: alltså jag vill verkligen inte göra mig av med denna, jag älskar den men den passar inte längre

Gustav: men det behöver du inte? du behöver ju inte göra dig av med allt som inte passar bara för att det inte passar just nu.

Jag: vad får dig att tro att jag kommer gå ner i vikt så att de passar igen? Det har gått två år, jag börjar tro att detta inte bara är en fas, jag ser helt enkelt ut såhär nu

Gustav: nej, alltså. jag menar inte så. den kanske passar någon gång igen? kanske. eller alltså.

Gustav: jag vet inte hur jag tar mig ur detta


Seriekonflikt

Jag: det är en ny serie, den handlar om en tjej som hamnar i himlen av misstag. 
 
Jag: hon råkade byta plats med någon med samma namn och nu går himlen under för att hon egentligen borde vara i helvetet. 
 
Jag: det regnade nyss sopor från himlen, finns enorma nyckelpigor som krossar folk och någon blev just en puppa. 
 
Gustav: nej
 
Gustav: nej
 
Gustav: jag tänker inte se på det, det låter som en typisk serie för dig 
 
Skulle ni vilja se en konstig serie som tydligen är typisk för mig så heter den The good place och finns på Netflix. Den är inte särskilt bra dock. Jag fastnade bara i den.