Me too

Jag är ute för en löprunda och sitter på en mur och fixar med min spellista när en snubbe hoppar upp bredvid mig och säger något jag inte hör. Han lägger sin hand på mitt lår och jag hoppar ner från muren och går därifrån. En liten stund senare kommer ett gäng killar på mopeder bakom mig, varav en av dem är han från muren. De skriker efter mig och jag springer. Spinger ner i en trappa. Snubblar. Skrapar upp ansiktet och spräcker läppen.

En arm hindrar mig från att lämna ett rum på en fest. En trevande hand längs min kropp. Upphetsade visningar i mitt öra. Jag backar. Ber honom flytta på sig. Han vägrar. Det slutar med att mitt knä möter hans skrev. Går ut till mina kompisar och säger ingenting.

På en full spårvagn letar en hand sig fram till min rumpa. En man trycker sig mot mig och hånler. Jag sätter klacken mot hans fot och trycker ner och han drar sig undan.

På en klubb kommer en snubbe med en sexuell anspelning och jag och min vän låtsas vara tillsammans resten av kvällen så fort han närmar sig. 

Catcalls och vidriga gester. Obekväma närmanden. Killarna som står på varandras axlar för att se in genom fönstret till tjejernas omklädningsrum i mellanstadiet. 

Händer som vandrar längs min kropp på ett dansgolv. Händer jag inte tillåtit vara där. Händer jag inte ens vet vem de tillhör för när jag vänder mig om står tre snubbar och flinar mot mig. Snubbar som gör att jag lämnar dansgolvet.

Jag önskar att alla de som någonsin gjort något sexuellt kränkande mot kvinnor var de som la upp ”me too” på sociala medier. För i grund och botten så är det inte vårt jävla ansvar över huvud taget.
Jag önskar att det var dem som blottade sig.
Som tog ansvar.  
Som skämdes.